En snudd på utdöd norsk klenod som idag endast produceras av två bryggerier, där Roma Mineralvannfabrikk är en av dem.
Hur smakar det?
Inget tvivel om saken att det är en apelsindricka vi har att göra med här. Härligt söt doft av apelsin, men än så länge, inget som skulle skilja dem från exempelvis Fanta eller Solo. Smaken skiljer sig dock lite från både Fanta och Solo. Läsken känns ”lättare” att dricka än andra apelsindrickor, som har en viss tendens (för mig) att bli lite väl sockriga och man tröttnar fort. Smaken av apelsin är trevlig och känns mer naturlig i smaken än exempelvis Fanta. Ingen syrlighet på eftersmaken finns det utan det smakar trevligt av apelsin en stund innan smaken slutligen försvinner. Lätt kolsyrad dricka, så skummar inte speciellt mycket. Sötman är väldigt balanserad. Efter att 3/4 av flaskan var borta kände jag inte samma sliskiga känsla jag kan få av andra apelsindrickor. Överlag gott men gör inget spektakulärt.
Vart hittar jag läskeblasken?
Köptes på en Europshopper i Norge, har dock bara skådats i en butik, vilket är märkligt, då bryggeriet ligger nära Oslo.
Slutsats
Asina skapades och bryggdes av alla bryggerier som var med i Mineralvannfabrikkenes Landsforening, antagligen för att konkurrera med Solo, som görs av Ringnes. Solo är för mig synonymt med norsk dryckeskultur, då det är en läskeblask man ser absolut överallt. Asina å andra sidan har jag aldrig stött på tidigare. Man hända att den helt enkelt alltid varit lite i skuggan av Solo (en dricka som till och med kan mäta sig med Coca-Cola och Pepsi i säljsiffror). Nog om Solo, mer om Asina. Detta är en trevlig dricka som smakar gott av apelsin, precis som den skall göra. Inga spännande undertoner eller överraskningar. En apelsinläsk rätt upp och ned, men en klassiker oavsett.
Slutbetyg
